Popaganda 2

Det blev ett kort besök på Popaganda i fredags. Jag gick dit för att kolla in David Sandström Overdrive tillsammans med två kompisar, och jag blev inte besviken. David och bandet lät bra, och han var även väldigt underhållande i mellansnacket. Efter det lyssnade jag lite på Mattias Alkberg BD medan jag klämde kvällens sista öl. Musiken lät helt ok, men jag svårt för sångare som inte kan sjunga. Visst, det funkar för några - Daniel Johnston till exempel - men jag fick inte ut mycket av Alkberg. Det är för mycket Broder Daniel och Håkan Hellström över honom i mina ögon, och det är inte positivt.

Träffade även min bror ett par korta stunder. Han hade väldigt bråttom, såg mycket auktoritär ut där han sprang runt med sitt passerkort som det stod arrangör på. Han har nog haft en del att göra där, området var tydligen packat med folk i fredags kväll och igår spöregnade det ju större delen av kvällen. Hoppas bara att festivalen går runt i år så att de kan fortsätta med den, något så ovanligt som en gratis musikfestival bör uppmuntras.

Popaganda

Imorgon startar årets upplaga av Popaganda. Jag måste säga att jag tycker att utbudet är svagare i år än tidigare. Det finns inte direkt något band som jag känner att jag måste se, vilket känns en aning ovant. Kanske beror det på att jag inte känner till så många av dem som jag brukar, men jag saknar de där banden som man har hört talas om och vill kolla upp. Men för att se positivt på det hela: det är ju ett ypperligt tillfälle att få upp ögonen för något nytt.

Dessutom är min kära bror med och arrangerar festivalen i år, så jag har inget val. Någon av dagarna måste jag helt enkelt dit och kolla vad han har lyckats åstadkomma - oavsett om det finns något att se eller inte.

film eller bok?

Denna ständigt återkommande fråga: vilken är bäst - filmen eller boken? När det gäller större litterära verk är svaret nästan alltid tveklöst boken. Men när det är mindre kända verk som ligger till grund för filmen blir svaret inte lika självklart.

Trainspotting var ju en sådan där bok som ingen hade hört talas om innan filmen kom. I det fallet tycker jag att båda versionerna är bra, om än på väldigt olika sätt. Ett annat exempel är Memento som jag såg om i helgen (föredrog att se den framför melodifestivalen). Efter det fick jag lust att läsa Jonathan Nolans novell som ligger till grund för den. Filmen är överlägsen. Betydligt smartare, intressantare, mer spännande... Chris Nolan, jag utgår från att han är Jonathans bror, vet uppenbarligen hur man förvandlar en ganska medioker berättelse till en ruskigt bra film.

Sedan kan man ju fråga sig om man kan jämföra en bok med en film, det rör sig ju faktiskt om två helt olika konstverk. Jag antar att man får använda samma bedömningskriterier som Bob Dylan när han tycker till om andras versioner av hans låtar: Jimi Hendrix lyckades med All along the watchtower för att Dylan fick samma känsla när han hörde den som när han skrev låten.

De första orden

Så har man då gjort som (nästan) alla andra känns det som. Startat sin egen blogg. Som namnet på denna sida antyder så kommer mycket att handla om kultur i olika former, men valet av signatur visar förhoppningsvis att den absolut inte kommer att begränsas till det (om ni inte känner igen namnet, surfa runt lite - svaret finns därute).