Arcade fire

Idag fick jag Arcade Fires första, självbetitlade ep som äntligen har fått ordentlig distribution i Europa. Jag är sedan tidigare smått beroende av Funeral, vilket jag egentligen har svårt att förstå.

Win Butler, den manlige sångaren som står för de flesta vokala insatserna har en röst som i mina öron påminner en hel del om Tomas DiLeva. Inte för att det är något fel med honom, några av hans åttiotalsklassiker är faktiskt bra poplåtar (om någon har svårt för texterna, läs bara ett texthäfte från i stort sett vilket engelskt/amerikanskt band som helst). Det är bara det att jag normalt inte tycker att en sådan röst riktigt passar för den sorts musik Arcade Fire gör. Min tidigare uppfattning måste alltså vara fel, för jag kommer mig själv med lyssna på skivorna flera gånger i rad.

Ett för min del lite större problem är att Reginé, Wins fru, i vissa fall låter som Björk som jag har väldigt svårt för. Det är främst i de lite tystare låtarna hon sjunger på ep:n och Funeral som det märks. I andra låtar som No cars go och Headlights look like diamonds tar hon i lite mer och sjunger tillsammans med Win, och då låter det hur bra som helst.

Gå in på skivbolaget Merge records hemsida för några smakprov på hur Arcade Fire låter, http://www.mergerecords.com/band.php?media=true&band_id=98. Förhoppningsvis finns det kanske någon som inte har hört dem ännu som gör en riktig upptäckt.