Kultursnobben

2009-02-28T22:59:00.001+01:00

"Visst undrar man dessutom lite om det var Carl Philip och Madeleine som hade producerat dvd:n som lades ut på hovets hemsida denna minnesvärda dag. De är ju lite konstnärligt lagda bägge två sägs det. Någon skulle kanske ha hjälpt dem med den där helbilden, bordet och kungafamiljens alla ben. Det var rätt oroligt därunder.

De hade väntat på den här dagen i åtta år, haft tusen dagar till att förbereda sig på, ändå var drottning Silvia tvungen att läsa innantill och staka sig igenom 15 rader – hon pratade om ett hjärtligt och varmt mottagande. Hade min blivande svärmor välkomnat mig till familjen på det närmast arktiska viset hade jag nog packat väskan och åkt hem samma kväll. Gå in på Kungahusets egen hemsida, royalcourt.se, och se det igen. Och igen och igen och igen.
Om inte detta är humor så finns det ingen humor över huvud taget."

Ur Johan Cronemans tv-krönika i fredagens DN. Johan Croneman är min idol.

Into the light

2009-01-11T17:29:00.003+01:00

Kom mig äntligen för att gå iväg och se utställningen av Lars Lerin på Waldemarsudde idag. Helt fantastisk. Ljuset han lyckas fånga i målningarna är otroligt, och miljöerna känns verkligen levande. För den som inte har möjlighet att se den finns en trevlig analys/recension här.

Nordisk David Lynch

2009-01-09T22:49:00.003+01:00

Igår såg jag en dansk film jag spelade in förra helgen, Reconstruction. Den var helt underbar, kändes som en nordisk David Lynch. Snyggt filmad, konstig story, identitetssammanblandning... Jag tycker att det är väldigt häftigt att en sån film är gjord med svenska och danska skådespelare. Och berättaren i filmens inledning hade rätt: "Det är bara en film, men ändå gör det ont".

Kan man röka palsternackor?

2009-01-08T13:38:00.003+01:00

Kleerup är väl ändå för rolig. I denna artikel i Aftonbladet gör han ett uttalande som för tankarna till en gammal busringning med Hassan:

"De är ju så jäkla anala. Ingen kan softa. Vad tror du att musikbranschen är uppbyggd av? Palsternackor?"

Han borde trycka upp t-tröjor till kommande turnéer: Palsternackor - kan man röka det?

Nördighet

2008-12-27T23:17:00.004+01:00

Ok, jag erkänner: jag är en nörd.

Just nu läser jag böcker om första och andra världskriget parallellt. Den första är Jonathan Littells skönlitterära skildring av en SS-officers öden under andra världskriget, mycket bra hittills (360 av 900 sidor). Den andra är skriven av Svenska Akademiens blivande ständige sekreterare Peter Englund - Stridens skönhet och sorg, en skildring baserad på dagboks- och memoaranteckningar om 19 verkliga människors upplevelser under första världskriget. Hittills också mycket bra.

Har också snöat in på Bob Dylan igen (hur ofta gör man inte det egentligen?). Fick Tell tale signs, bootleg series vol. 8 i julklapp och lyssnar nu på de två versionerna av Mississippi som finns med där, och jämför dem med versionen som kom med på en "riktig" albumrelease - Love & Theft. Det är tre helt olika versioner av samma låt, och det är väldigt fascinerande att lyssna på dem efter varandra i ett svep. Vilken är bäst? Går det överhuvud taget att avgöra det? Vet inte riktigt. Personligen lutar jag åt att de två "rockigare" versionerna är något starkare. Men lyssna själv - på skivorna, Spotify eller någon nedladdad variant...

Gatukonst paw rijkigt

2008-12-20T23:56:00.000+01:00

Läste om detta i dagens DN - helt underbart: http://little-people.blogspot.com/. Briljant konst.

En kulturgärning

2008-11-29T19:20:00.002+01:00

Kan någon, snälla, ge ut Tom Alandhs samlade verk i x antal dvd-boxar? Världen behöver dem, jag behöver dem, och alla presumtiva dokumentärfilmare behöver definitivt dem! Trots att pensionsåldern närmar sig hoppas jag att han fortsätter att filma, för vem ska annars göra briljanta dokumentärer om vanliga och ovanliga människor?

Favorit i repris

2008-10-30T18:04:00.003+01:00

Ikväll blir det en repris på sommarens WoW (nej, inte World of Warcraft - Way out West). Jag ska se Okkervil River tillsammans med A på Debaser Medis. Jag ser verkligen fram emot det, och hoppas att hon också gör det. Men det är jag ganska säker på att hon gör...

Woke up in a strange place

2008-10-24T23:05:00.003+02:00

Jo, det gick. Det blev ok i alla fall. Vad det sedan betyder framöver är en annan fråga. Men varför fundera över det? Nextopia är inte min grej, i alla fall inte nu. Bättre att vara nöjd med det som är bra nu än att börja fundera över vad som eventuellt händer sedan. Gräset behöver minsann inte vara grönare...

Don't make love so hard

2008-10-19T23:08:00.002+02:00

Hm, vad gick fel? Eller jag vet precis vad som gick fel, men varför? Hur kunde det bli så himla komplicerat samtidigt som det var så himla enkelt? Vet inte om det finns någon chans att rädda något... Men jag hoppas det. Det visar sig väl.

Bruno is back

2008-09-24T17:06:00.002+02:00

Köpte Bruno K. Öijers nya diktsamling igår, och av det jag har hunnit läsa hittills verkar den mycket lovande. Ska sätta mig och läsa lite mer i lugn och ro under helgen, så att man är lite förberedd inför uppläsningen i november. Det verkar fortfarande finnas platser kvar, så passa på att boka för en riktig upplevelse, http://www.sodrateatern.com/sv/Program-och-biljetter/Evenemang/Bruno-K-Oijer/.

Att börja om

2008-09-22T13:21:00.003+02:00

Hm, ska man verkligen börja blogga igen? Det gick ju inte särskilt bra förra gången. Men känner en oerhörd lust att skriva - vet bara inte om vad än - så detta kanske är en startpunkt. Frågan är om det ska handla om kultursnobberi, min vardag eller något helt annat. Fast min vardag har ju en del med kultursnobberi att göra med tanke mitt jobb...

Så jag börjar med en (kort) lista på nyupptäckt musik:

- Neil Young. Såg honom på Way out West och blev golvad, till min käre brors förtjusning. Han har varit ett stort Neil-fan väldigt länge, och tjatat på mig att lyssna och titta på en massa grejor med honom genom åren. Och jag har inte fastnat - förrän nu.

- Beatles. Säkert till mångas förtjusning. Detta hänger ihop med Neil Young, som avslutade sitt set med en förkrossande bra cover på A Day in the Life, så jag var ju tvungen att ladda ner originalet. Och så blev det en massa av Beatles senare (knarkigare) produktion. Och jag gillar det. Sent ska syndarna vakna, men bättre sent än aldrig.

- Joan as Policewoman. Även det en spelning på WoW, dock inte särskilt bra. Men fick sedan skivan i födelsedagspresent av en kompis, och den var betydligt bättre.

- Okkervil River. WoW igen... Bra spelning, bra skivor. Tänker försöka se dem när de kommer hit i oktober, denna gång efter att faktiskt ha lyssnat på deras produktion innan.

Detta får räcka som en början, så får vi se om det blir något mer...

/T

Rolige Ernst

2006-08-12T21:30:00.000+02:00

Läst i Johan Cronemans tv-krönika i DN (11/8-06):

"För övrigt tänker jag inte missa ett enda avsnitt av Ernst Kirchsteigers 'Nya rum' - bättre än 'Hey baberiba'. När Ernst gled nedför en å, släppte årorna, skissade och filosoferade över vatten, ja, då låg i alla fall jag ner på ryamattan och skrek av skratt. 'Vatten är och förblir ett element som tjusar oss.'"

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Var får barfota-örebroaren allt ifrån?

Tycker för övrigt väldigt synd om Kajsa Bergqvist, men det finns bara en sak att säga om tjejen som gick till hundra procent för guld och ingenting annat: imponerande.

Ivans återkomst - årets roman?

2005-09-04T16:54:00.000+02:00

Ivans återkomst (orig. Coal run) av Tawni O'dell kan mycket väl vara årets roman. Liksom hennes debut Avvägar (orig. Back roads) utspelar den i sig i den fattigaste delen av det amerikanska samhället, där arbetslöshet, alkoholism och våld är en alltför vanlig del av vardagen.

Coal run är ett litet gruvsamhälle som en dag drabbas av det värsta som kan hända - en gruvexplosion som berövar en stor del av de vuxna männen livet. Ivan Z förlorar sin far i explosionen; några år senare när han är delstatens storstjärna i amerikansk fotboll krossar han benet i en olycka när han i mycket berusat tillstånd besöker den nedlagda gruvan. Oförmögen att stå ut med att ständigt påminnas om den avbrutna karriären (hela stan kallar honom före Den Store Ivan Z) flyttar Ivan till Florida och återvänder inte förrän efter arton år. Ivan får nämligen ett meddelande om att hans före detta lagkamrat Reese Raynor, som misshandlade sin fru så illa att hon framlever sitt liv som ett vårdpaket, ska släppas.

Tawni O'dell har skrivit en stark roman om familjeband. Den alkoholiserade Ivan bor hos sin syster och hennes tre barn (alla med olika fäder). Motvilligt börjar Ivan inse att han är en manlig förebild främst för minstingen Eb, vilket leder till att han så småningom börjar ta itu med hemligheten som han har burit på i över tjugo år.

Ivans återkomst har liksom Avvägar några svaga partier, till exempel är Dr. Ed en i mina ögon ganska osannolik figur - ändå drivs en stor del av handlingen framåt med hjälp av honom, men trots detta är Ivans återkomst i sina bästa stunder så stark att slutintrycket blir att detta är en av de bästa romaner jag har läst i år.

Arcade fire

2005-07-15T07:09:00.000+02:00

Idag fick jag Arcade Fires första, självbetitlade ep som äntligen har fått ordentlig distribution i Europa. Jag är sedan tidigare smått beroende av Funeral, vilket jag egentligen har svårt att förstå.

Win Butler, den manlige sångaren som står för de flesta vokala insatserna har en röst som i mina öron påminner en hel del om Tomas DiLeva. Inte för att det är något fel med honom, några av hans åttiotalsklassiker är faktiskt bra poplåtar (om någon har svårt för texterna, läs bara ett texthäfte från i stort sett vilket engelskt/amerikanskt band som helst). Det är bara det att jag normalt inte tycker att en sådan röst riktigt passar för den sorts musik Arcade Fire gör. Min tidigare uppfattning måste alltså vara fel, för jag kommer mig själv med lyssna på skivorna flera gånger i rad.

Ett för min del lite större problem är att Reginé, Wins fru, i vissa fall låter som Björk som jag har väldigt svårt för. Det är främst i de lite tystare låtarna hon sjunger på ep:n och Funeral som det märks. I andra låtar som No cars go och Headlights look like diamonds tar hon i lite mer och sjunger tillsammans med Win, och då låter det hur bra som helst.

Gå in på skivbolaget Merge records hemsida för några smakprov på hur Arcade Fire låter, http://www.mergerecords.com/band.php?media=true&band_id=98. Förhoppningsvis finns det kanske någon som inte har hört dem ännu som gör en riktig upptäckt.

Kulturellt möte

2005-06-14T23:38:00.000+02:00

I lördags hade vi möte i vår bokcirkel. (För dem som inte vet hur sådant brukar gå till kan jag berätta att vi äter en bit mat, dricker stora mängder vin och diskturerar en bok vi alla har läst. Bokdiskussionen är i vårt fall oftast den kortare delen av kvällen.)
Till denna gång läste vi "Berättelsen om Pi". Inget för mig; jag känner att det är en sådan där bok som alla som gillar schlagerfestivalen och buskis med Stefan och Krister tycker om. (Var nästan ensam om att tycka så i vår grupp, så risken finns att jag har fel. Å andra sidan är det kanske någon av de andra som gillar schlager...)

Sedan fick vi reda på vilken nästa bok blir: Anna Karenina. Runt 850 sidor att plöja till mötet i slutet av augusti, och jag som hade tänkt försöka hinna med fjärde delen i På spaning efter den tid som flytt. Det blir väl helt enkelt till att ta en extra vecka semester för att hinna med allt. Antingen det eller nattmangling. Nej, allvarligt talat blir det inga problem. AK är en bok jag har velat läsa länge, men aldrig kommit mig för så detta är helt enkelt en spark i baken.

Popaganda 2

2005-05-30T07:24:00.000+02:00

Det blev ett kort besök på Popaganda i fredags. Jag gick dit för att kolla in David Sandström Overdrive tillsammans med två kompisar, och jag blev inte besviken. David och bandet lät bra, och han var även väldigt underhållande i mellansnacket. Efter det lyssnade jag lite på Mattias Alkberg BD medan jag klämde kvällens sista öl. Musiken lät helt ok, men jag svårt för sångare som inte kan sjunga. Visst, det funkar för några - Daniel Johnston till exempel - men jag fick inte ut mycket av Alkberg. Det är för mycket Broder Daniel och Håkan Hellström över honom i mina ögon, och det är inte positivt.

Träffade även min bror ett par korta stunder. Han hade väldigt bråttom, såg mycket auktoritär ut där han sprang runt med sitt passerkort som det stod arrangör på. Han har nog haft en del att göra där, området var tydligen packat med folk i fredags kväll och igår spöregnade det ju större delen av kvällen. Hoppas bara att festivalen går runt i år så att de kan fortsätta med den, något så ovanligt som en gratis musikfestival bör uppmuntras.

Popaganda

2005-05-26T22:26:00.000+02:00

Imorgon startar årets upplaga av Popaganda. Jag måste säga att jag tycker att utbudet är svagare i år än tidigare. Det finns inte direkt något band som jag känner att jag måste se, vilket känns en aning ovant. Kanske beror det på att jag inte känner till så många av dem som jag brukar, men jag saknar de där banden som man har hört talas om och vill kolla upp. Men för att se positivt på det hela: det är ju ett ypperligt tillfälle att få upp ögonen för något nytt.

Dessutom är min kära bror med och arrangerar festivalen i år, så jag har inget val. Någon av dagarna måste jag helt enkelt dit och kolla vad han har lyckats åstadkomma - oavsett om det finns något att se eller inte.

film eller bok?

2005-05-26T07:17:00.000+02:00

Denna ständigt återkommande fråga: vilken är bäst - filmen eller boken? När det gäller större litterära verk är svaret nästan alltid tveklöst boken. Men när det är mindre kända verk som ligger till grund för filmen blir svaret inte lika självklart.

Trainspotting var ju en sådan där bok som ingen hade hört talas om innan filmen kom. I det fallet tycker jag att båda versionerna är bra, om än på väldigt olika sätt. Ett annat exempel är Memento som jag såg om i helgen (föredrog att se den framför melodifestivalen). Efter det fick jag lust att läsa Jonathan Nolans novell som ligger till grund för den. Filmen är överlägsen. Betydligt smartare, intressantare, mer spännande... Chris Nolan, jag utgår från att han är Jonathans bror, vet uppenbarligen hur man förvandlar en ganska medioker berättelse till en ruskigt bra film.

Sedan kan man ju fråga sig om man kan jämföra en bok med en film, det rör sig ju faktiskt om två helt olika konstverk. Jag antar att man får använda samma bedömningskriterier som Bob Dylan när han tycker till om andras versioner av hans låtar: Jimi Hendrix lyckades med All along the watchtower för att Dylan fick samma känsla när han hörde den som när han skrev låten.

De första orden

2005-05-26T05:53:00.000+02:00

Så har man då gjort som (nästan) alla andra känns det som. Startat sin egen blogg. Som namnet på denna sida antyder så kommer mycket att handla om kultur i olika former, men valet av signatur visar förhoppningsvis att den absolut inte kommer att begränsas till det (om ni inte känner igen namnet, surfa runt lite - svaret finns därute).